Allt är tyst!

Så tyst det är här på bloggen! Mycket knappt med inlägg och likaledes kommentarer. Ja, jag är urusel själv. Undrar vad det beror på - är det i väntan på Callemans 28 september (visst är det rätt datum?) eller har vi alla alldeles nog med bekymmer som inte är lämpade för bloggen och därmed inte heller kommer på pränt? Inte vet jag - men det känns 'urladdat' här inne. Tomt, glädjelöst! Nu låter jag ju superdeppig, men se, det är jag inte. Jag tycker livet är ganska skönt, trots allt. Men så där riktigt glad känner jag mig inte. Kanske orsaken är att allt 'riktigt' (bygg)jobb är över? Att det inte finns något riktigt att ta tag i. Även om jag har massor att göra; gardiner har jag bara i köket och i två sovrum och de är för korta och för långa - alltså fram med symaskinen. Sen ska det beslutas om vilken gardinupphängningsanordning vi ska ha i v-rum och allrum. OCH vilka gardiner som ska sitta var. Var alla tavlor ska hänga, ska vi ha några nya mattor, glashuset ska ritas och bygglov ska sökas och entrén ska fixas till. Dessutom har jag ett par maskiner att tvätta men var ska jag torka tvätten? Måste köpa en torktumlare, och sen har vi pratat om en kaffemaskin. Phu! Ni ser, visst finns det jobb! En tröst i bedrövelsen är att jag iaf har tagit några bilder, men trots det är jag utan inspiration. Nu är det dags för frukost, guben har vaknat! Kram