tiennas blogg

Har ägnat en stund åt att kolla igenom lite bilder från sommarens husbilssemester till Lofoten. Då kunde jag konstatera att det finns många sätt att ta sig fram på. Det här verkar inte vara det enklaste - enhjuling i regnväder! Jag minns när jag fick min första tvåhjuling, en liten vinröd minicykel. Det var mormor som kom med den och jag kunde väl ha varit bara runt 4 år. Det gick ganska kvickt att lära mig cyklandets konst, mamma och pappa fick fungera balanshållare. Ett tu tre så blev jag rätt övermodig och skulle stolt cykla till grannarna, Vikars, som bodde bara hundra meter bort genom skogen. Men helsikes elände, jag försökte stå och trampa och se det straffade sig, halkade av pedalerna och höll på att bli dubbelt så lång! Kan försäkra att jag skrikandes, gråtandes sprang hem till mamma och den dumma cykeln fick stå oanvänd ett bra tag, åtminstone tills jag läkt ihop i mitten. 🚳 Nu är jag rätt bra på att cykla och tar inga risker - sitter säkert på sadeln! ...

Idag gjorde vi ett besök på Mammas, Pappas och Mormors gravar och satte ut ljus. Vi satte även ut ljus för C:s föräldrar. Visserligen är de inte begravda där utan i Stockholm, men man kan ju tänka sig att de hälsade på oss även här på landsorten. Vi var dit på förmiddagen och satte ut ljusen. Sedan åkte vi till Borlänge där barn och barnbarn var församlade. Vi åkte sedan hem i lugn och ro (däcken är nydubbade), åt middag på Annas´ och tog sedan en tur till kyrkogården för att se på ljushavet. Och se .... ljusen hade ynglat av sig. Och inte bara på "våra" gravar! Så nu är undret dokumenterat.

Hej, stumpan min. Hur hamnade det bordet hos Anna? Vilka vägar har det vandrat? Det bordet har ju stått i vårt vardagsrum i Borlänge i alla år. Det var då brunbetsat, sedan vitmålat. Det kommer du väl ihåg? Det var ju det bordet som Sanna använde för att slå ut sina framtänder när hon var ca 3 år. Märkena finns kanske kvar på ena kortsidan trots Roffes (?) renovering. /Mamma