Vet ni inte vad en "Snorr" / "Snorren" är...
Barnens har fått några begagnade böcker av farfar som han köpt på utförsäljningen på biblioteket, idag var det dags för den ena av dem som kvällsaga till den äldre av killarna... Citerar ett stycke ur boken så kan ni försöka förklara för mig...
"Men vad är det för en grimas? Letar du efter någonting? Jacob, har du något i toffeln, är det något som gör ont...?
Åh, det är ju bara min snorr, jag ville bara veta om han var kvar. En snorr jag har då laldrig hört talas om en snorr.
Så här är det:
En snorr är dtt litet sällskap, som en kompis, som ett litet djur eller nåt. Det känns så skönt att veta attt et finns så man inte är ensam. Inne i min vänstra toffel bor en liten snorr, den är lite hård, men inte för hård, den sticks inte. Den bara petar upp lite grann ibland vid stortån så det trycker till. Först trodde jag det var en liten sten eller en brödsmula och försökte skaka ut den. Men när det inte kom någonting så förstod jag att det var något annat. Försiktigt stack jag in handen i toffeln och kände med fingrarna och pillade lite med handen långt inne... .. och plötsligt.. ah där var den... Snorren!
Det kändes riktigt skönt att ha den med sig när man tassade omkring och ibland pratade jag med den och killade den med tårna"
lite längre fram i boken står det:
"Här sitter Jacob i en port. Det är inte hans port. Han bor inte alls här. Marianne som är lite dum i huvudet går nog och letar i hans port... Hon kan gärna ha det. Han tänker aldrig gå till dagis igen. Snorremördare...."
Vilken bok - kan ni förstå att det var lite svårt att hålla sig för skratt när det var högläsning, jag vet en som var dubbelvikt på köksgolvet när Peo läste för mig! *S*
Trevlig helg!!
"Men vad är det för en grimas? Letar du efter någonting? Jacob, har du något i toffeln, är det något som gör ont...?
Åh, det är ju bara min snorr, jag ville bara veta om han var kvar. En snorr jag har då laldrig hört talas om en snorr.
Så här är det:
En snorr är dtt litet sällskap, som en kompis, som ett litet djur eller nåt. Det känns så skönt att veta attt et finns så man inte är ensam. Inne i min vänstra toffel bor en liten snorr, den är lite hård, men inte för hård, den sticks inte. Den bara petar upp lite grann ibland vid stortån så det trycker till. Först trodde jag det var en liten sten eller en brödsmula och försökte skaka ut den. Men när det inte kom någonting så förstod jag att det var något annat. Försiktigt stack jag in handen i toffeln och kände med fingrarna och pillade lite med handen långt inne... .. och plötsligt.. ah där var den... Snorren!
Det kändes riktigt skönt att ha den med sig när man tassade omkring och ibland pratade jag med den och killade den med tårna"
lite längre fram i boken står det:
"Här sitter Jacob i en port. Det är inte hans port. Han bor inte alls här. Marianne som är lite dum i huvudet går nog och letar i hans port... Hon kan gärna ha det. Han tänker aldrig gå till dagis igen. Snorremördare...."
Vilken bok - kan ni förstå att det var lite svårt att hålla sig för skratt när det var högläsning, jag vet en som var dubbelvikt på köksgolvet när Peo läste för mig! *S*
Trevlig helg!!
Kommentarer