Idag har jag gråtit

så mycket och häftigt att det blev stänk på glasögonen! Man kan undra varför. Jo, jag har städat. Såklart, säger du då, du som har så rörigt, inte undra på! Njae, nu var det inte för den saken som jag grät, utan jag hittade gamla brev och andra minnessaker som fick mig att gråta, det mesta lyckotårar egentligen. Men sorg över ord som aldrig blev sagda... Jag ska försöka bli bättre på det, inte ta för givet att alla fattar ändå.

Nåväl, det blev ganska fint om än inte färdigstädat till kvällen och efter en fikastund vid 5-snåret så var det dags för att sjunga in julen i Rättviks kyrka. En tradition vi har sedan barnen gick i musikskola och ungdomskör och medverkade i fantastiska arrangemang i vår vackra kyrka. Vi började med att tända ljus på graven och det var stämningsfullt med många ljus som lyste upp den mörka kyrkogården. Kallt var det också, men vi hade utrustat oss med långkalsingar (mina i silke!) så vi behövde inte frysa. Vi kom tidigt och fick bra platser, kyrkan blev som vanligt fullsatt. Därinne väntade en överraskning! Linda var med i kören och sjöng, dessutom sjöng hon solo - jätteduktig! Bravo Linda, fortsätt så där. Vi fick tillsammans med kören sjunga de gamla härliga julpsalmerna; Gläns över sjö och strand, Stilla natt, Nu tändas tusen juleljus m fl, och dessutom Adams julsång men där fick vi bara lyssna förstås.
Sedan blev det kvickt ut i vinterkylan och hem för lite mat och en mugg glögg. Och lite pickande på datorn förstås....
I morgon ska det bli en tur till bebyggelsen för att inhandla några julklappar och lite julmat, sen ska skinkan griljeras, matjessillen läggas in och sen får det väl bli jul då!
Natti